Saknaden är stor, 283 dagar utan dig! Det kommer bli bli många mer dagar med känslor som går upp och ner hela tiden! Det är jobbigt och jag kan inte förstå, de dagar då du ska vara med och fira, de dagar finns du inte med på, hjärtat slår hårdare de dagar då jag vet att vi ska till huset, huset där du mördades i, huset där jag växte upp från liten till stor. Jag har bott i det huset i 18 år, jag är 20 nu. Jag vill inte tänka på de dagarna, när jag hör jul låtar på tvn, de där gamla låtarna, som vi alltid spelade när vi julpynta, och på julafton, då gör det ont, ont i hela kroppen. Jag mår illa, vill kräkas, jag vill slå, skrika, dö! Jag vill va med dig, min egna pappa! Men det går inte, inte just nu, även fast jag vill så kan jag inte, vi måste finnas här för varandra! Jag måste finnas för min familj, för min 6 månaders dotter, för min sambo! Jag ska andas dig, jag ska bära dig inom mig!
Jag ska aldrig glömma dig, pappa, aldrig...