Jag känner hur paniken stiger längst ryggraden. Jag mår illa ju närmre julafton vi kommer, jag vill fira som vi brukade göra. Men tanken på att du inte kommer vara med gör mig illamående, jag mår illa över hur illa jag kommer må på julafton, hur ledsna alla kommer vara. Jag har till o med föberett mig på att ta med mig smink, för jag vet att hela julafton kommer gå åt till att gråta, inte förrens vi ska åka vidare på kvällen för att fira hos sambons familj kommer jag sminka mig, för jag vet att ja kommer klara de lite bättre på avstånd. Det är svårt att inte vara ledsen och det är svårt att inte tänka på det. Vi ska vara glada för att vi fortfarande har varandra! Älskar er min underbara familj..
Jag kommer förmodligen inte skriva här förrens efter julafton då det är mycket runt omkring just nu.
så GOD JUL allihopa och pappa vet du.. jag älskar dig mega mycket!

Vår dotter, ditt 3:dje barnbarn som du aldrig fick träffa, exakt 3 månader efter att du dog kom hon <3

Det känns så konstigt, att se sitt hus inspärrat av polis snöre, "tillträde förbjudet" nått sådant stod det på den gula skylten, första dagen/dagarna lyste en stor lampa inne i hallen, kriminal eller va det var höll på att hitta spår där inne. Vardagsrummets ena vägg är täckt med pilar o ringar efter blod stänket. Kan ni förstå att inne i vårat hus hände detta. Där man haft roligt, känt sig säker och varit med sin familj. Helt plötsligt känns inget säkert, jag vägrar gå själv när det är mörkt, jag vågar knappt gå själv när det är ljust heller. Att man ska leva så här rädd är inget jag trott, jag är rädd för minsta lilla. Ska man va det? Ska man få känna så här som vi gör? Ska någon få känna så här? Vart är Sverige påväg? VART ÄR DESSA IDIOTISKA MÄNNISKOR PÅVÄG? Fan för att man ska vara rädd att låta sina barn gå till skolan själva, va ute och leka, fan för att vi inte kan lita på ALLA och slippa vara nervös så fort man går utanför dörren. FAN för att världen går åt fel håll..
Jag önska att man kunde flytta alla som gjort ett hemskt brott till ett speciellt ställe där de fick leva med varandra istället, undra hur länge de hade klarat sig.. men vem hade brytt sig? Den som gör något sådant här, är inte värd att leva själv. Man tar inte någon annans liv för att sedan leva vidare själv.. Man tar inte någon annans liv överhuvudtaget.. nu gjorde du det ändå.. tog pappas liv och en del av alla närståendes liv. Jag hoppas du ruttnar i fängelset.

Det känns sjukt, sjukt att behöva tända ljust åt sin pappa, som är död...
Det känns sjukt med tanken på HUR han blev dödad..
Det känns sjukt att veta att någon ville mörda han..
Det känns sjukt att denna person gjorde det...
Det känns sjukt att man umgåts med den personen...
Det känns sjukt att pappa är död..

Det är mycket tankar som flyger omkring, mycket nu när julen närmar sig. Som sagt, första julen utan pappa..
Jag skulle vilja göra så mycket för alla som är ledsna, för min familj, för mamma, släkt..
Jag önska, så som många andra att pappa levde igen. Att tända ljus vid minneslunden var jobbigt, och det är jobbigt, det kommer jämt vara jobbigt. Vad jag än gör tänker ja på pappa, jag vill göra saker som min pappa velat att ja skulle gjort, bra saker och fina saker, mot min familj och andra. Jag vill att pappa ska vara stolt för det jag gör och det jag har. Att kunna förutspå framtiden är omöjligt, men jag önska att ja hade den gåvan. Det finns så mycket man ångrar och så mycket man vill få gjort, saker som man önska att man kunnat göra den dagen då du försvann från oss. Men gjort är gjort, jobbigt att säga, vi kan inget annat göra än att förstå varandra och aceptera våra fel. Ingen är bäst och ingen är sämst, vi är alla lika och vi behöver sörja ibland.
Tiden läker alla sår är något som inte stämmer, det vet jag nu. Det här kommer aldrig läka, det vet jag.
Även fast det kommer bli lättare och lättare (förhoppningsvis) så kommer de ALDRIG läka, såret som inte syns på utsidan men som finns där inne.. Även fast ja har lust att bara sy ihop såret och låta det vara ibland så kommer det aldrig funka i längden, det kommer ta ett tag att läka.. inte helt men en bra bit..

Jag älskar dig pappa, idag, imorgon, föralltid!

"Jag såg slagen på din kropp,
jag såg såren i din själ,
jag undrar, ska någon behöva dö så här?

Tiden går så sakta nu
För en sekund sen var du här ju?
Mitt hela jag försvinner
kvar finns bara ett yttre skal
med tankar och samvetskval
En önskan från mitt hjärta
är att lindra dig från all smärta
Tankar som inte vill försvinna, Allting bara snurrar
Minnen som gör ont, Minnen om det jag saknar
Klumpen i bröstet har växt till ett berg.
Det värker långt in i min märg.
Rädslan den stegras och blir svår att hantera.
Tankarna snurrar, det blir svåra att sortera
En lycklig saga som plötsligt försvinner,
ett hastigt farväl och tårar som rinner.

Jag vill krama dig hårt pappa,
vill dig aldrig någonsin släppa!
Hjälp mig nu att vara stark.
Varför är livet så hårt och kallt?
Hjälp mig att få tillbaks min tro på livet
Och att inte ta allting för givet...

Tusen tårar senare jag står vid din kista här
Även fast du inte finns längre kommer jag alltid ha dig kär.
Det vackra kommer jag alltid minnas
I mina tankar skall du alltid finnas
Och när jag tystnar ett tag
Kan jag lyssna till din röst
”Jag lämnar dig aldrig,
så länge du minns ska jag finnas och ge tröst”

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Och när jag drömmer
kan jag fortfarande höra din röst, höra dig skratta
För du finns alltid i mitt sinne,
förevigt bevarat i ljust minne.
Du pappa,morfar, son, vän, släkting, och bror,
vår kärlek till dig är mycket stor.
Vi glömmer dig inte, vi minns dig än
och jag vet riktigt säkert: Vi kommer att ses igen!"