Det känns så konstigt, att se sitt hus inspärrat av polis snöre, "tillträde förbjudet" nått sådant stod det på den gula skylten, första dagen/dagarna lyste en stor lampa inne i hallen, kriminal eller va det var höll på att hitta spår där inne. Vardagsrummets ena vägg är täckt med pilar o ringar efter blod stänket. Kan ni förstå att inne i vårat hus hände detta. Där man haft roligt, känt sig säker och varit med sin familj. Helt plötsligt känns inget säkert, jag vägrar gå själv när det är mörkt, jag vågar knappt gå själv när det är ljust heller. Att man ska leva så här rädd är inget jag trott, jag är rädd för minsta lilla. Ska man va det? Ska man få känna så här som vi gör? Ska någon få känna så här? Vart är Sverige påväg? VART ÄR DESSA IDIOTISKA MÄNNISKOR PÅVÄG? Fan för att man ska vara rädd att låta sina barn gå till skolan själva, va ute och leka, fan för att vi inte kan lita på ALLA och slippa vara nervös så fort man går utanför dörren. FAN för att världen går åt fel håll..
Jag önska att man kunde flytta alla som gjort ett hemskt brott till ett speciellt ställe där de fick leva med varandra istället, undra hur länge de hade klarat sig.. men vem hade brytt sig? Den som gör något sådant här, är inte värd att leva själv. Man tar inte någon annans liv för att sedan leva vidare själv.. Man tar inte någon annans liv överhuvudtaget.. nu gjorde du det ändå.. tog pappas liv och en del av alla närståendes liv. Jag hoppas du ruttnar i fängelset.