Änglarna vakar över oss!

Den 11 februari närmar sig.

Då är det 5 år sedan pappa mördades!! 

Tänk vad fort allt går, men samtidigt står allt stilla när man tänker på det som hänt. 

Det känns som igår, och det gör lika ont idag som för 5 år sedan.

 För exakt 5 år sedan, fyllde min syster 23. Det var sista gången jag såg pappa... Vid liv såklart. 

Sen började helvetet, rättegångar... Sorg, smärta.. ALLT.

Min syster får fortfarande gå igenom rättegång efter rättegång varje år. För han vill ha vårdnaden om barnen, kan ni förstå!? Han fick ett nej från domstolen, senast nu i januari. Tack säger ja för det.

Min syster har två barn med han, det var hans. Inte längre, idioter ska inte få ha barn. Så är det bara.

Nu önskar jag frid för våran familj, några år till!  

Min tatuering, sitter på ryggen! 

Saknas två vingar, sen är den färdig. 

Hej! Jag hittade din blogg via paulas, du hade kommenterat.. Blev direkt tagen av din berättelse, så jag läste de inlägg som du gjort här. Jag fällde några tårar, fyfan vad sorgligt och hemskt :(
Sen när jag läste att ni åkte till Näl, att han blev gripen i Mellerud osv. blev allting ännu mer sjukt, eftersom jag själv inte bor långt ifrån Uddevalla..
Något jag däremot funderade på när jag läste var om ni visste och kände mördaren..? Eller missuppfatta jag det när jag läste allt? Hur som helst, allting är helt galet fruktansvärt hemskt och ni verkar väldigt starka tillsammans!

Ta hand om er! Styrkekramar <3
Förresten, underbart fin tatuering!