Näsan är täppt, öronen lika så. I snart en timme har jag gråtit konstant. Tittat på filmer, bilder på pappa och hela tiden försökt att glömma att du är död. Har en känsla som är obeskrivlig, ett hjärta som saknar sin bit. Jag vet inte om det går att beskriva denna sorg, det är i alla fall svårt. Ni märker ju inläggen, från glad till ledsen, från ledsen till glad. Det är ett riktigt upp och ner liv. Dagar då man aboslut inte vill leva, dagar då man vill leva för alltid. Just nu är det en dag då ja vill leva men ändå inte, jag vill ha någon hos mig. Jag saknar dig. Jag kan inte andas, det gör ont. Jag blir som en tom människa. Jag vill inte, JAG VILL INTE.... varför gjorde du det? Idiot!

Ska ställa mig i duschen, duscha av ilskan, hatet och allt den skiten!