Mitt hjärta slår de där extra slagen, jag skriver med lycka att jag känner mig glad! Du finns här inom mig och jag känner lyckorus! Det är inte bara sorg jag känner, utan även lycka! Lycka utav de fina minnen man har kvar, de bra som man kan dra upp när man känner klumpen i halsen. De som är starkare än starkast! Vi är starkare än starkast, tillsammans! Vi kämpar genom tårar, ilska, hat och saknad! Vi är starkare än vad vi tror, vi har lärt oss att försöka gå vidare, ett steg i taget. Det tar en evighet att gå vidare, och vi ska klara oss till den evigheten. Inom oss bor en rädsla, en rädlsa rädd för att visas, en ensamhet av tvivel där ingen kan nå in förutom rädslan.  Ensam vid bergets kant, vill hoppa. Men rädslan är inte så stark att den kan få mig att hoppa, det finns mycket mer att leva för här. Därför går det inte att hoppa, vill inte hoppa! Vi ska leva i nuet, leva för pappa!
Han vill oss det bästa, jag ska kämpa och göra han nöjd, ingen tvivel om det.
Låt oss leva idag, ta vara på livet. Njut av varje sekund, njut av din familj, ditt liv.
Var tacksam för det du har!